Sista dan nu, på vecka 8, snaaart är den över...

Har försökt klura ut, sen jag vaknade, varför jag har ett sånt massivt motstånd, mot anstaltsbesöket idag..eller mot alla hitintills för den delen..?

Jag vet att det är bra för lilltroll att träffa pappan, jag vet att det bara är två timmar, å när jag verkligen försöker klura ut varför jag har känslan, får jag närmast hjärnblödning, för jag kan inte komma på det.

Det märkligaste i den här historien är, att jag ska till samma anstalt snart, för att vara med å hålla i en studiecirkel, å DET ser jag fram emot massor..

Skitskumt ju!!?

Det har alltså inte med varken murar, metallbågar, visitationer å miljön att göra..å Thomas pratar jag ju med nästan varje dag, så det har ju knappast med honom heller att göra..blir inte klok på det..

Nåja, ska försöka pallra mig in i duschen nu, å komma igång här.

Kram kram