..idag, om en bliglad-låt..klistrar in den i samma stund som jag själv hör den för första gången..hehe..så att vi alla hör den samtigt, å blir glada alla tillsammans samtidigt..eller hur det nu blir :)

..för vad riktig smärta, gör med mig, och mitt huvud..

Sitter vid datorn nu, av ren jävla tjurighet, å med hjälp av en hel karta värktabletter, knappast begåvat, jag vet det, har hört till leda idag, att jag ju inte får äta såna för levern..men jag skiter i det, fullständigt, för att bli så handikappad som jag va i morse fixar jag verkligen inte..

Såg vad lilltroll skrivit..att jag skrek på sjuksköterskan, å det jävliga i kråksången är, att det är sant.

*skäms*

Jag fick ryggskott för några år sen också på sommaren, och jag fick samma panikkänsla då.

Alla som haft det, vet hur jag menar, när jag skriver att man blir fullständigt

handikappad..sätter man sig ner, så tar det en kvart att ta sig upp-minst!

De ville skicka en ambulans, när jag förklarade att det inte fanns en chans för mig att ta mig till akuten själv..men när jag insåg att det enda de skulle göra va att skriva utt piller åt mig, fick jag faktiskt spader.

"Ska jag knarka så gör jag det själv", lite den tanken..å den är jobbig.

Jag är inte så bra på sånt här, har inte hunnit träna på att hantera saker som gör fysiskt ont..

Det va inte sköterskan som va dum, det va jag-bara jag.

Mitt sista ryggskott knarkade jag mig igenom, rejält, så att jag lyckades bräcka smärtan, eller så att jag kunde skita fullständigt i att jag inte kunde röra mig..

Min första tanke idag va faktiskt droger, den kom som från ingen stans, ruskigt..så jag stoppade i mig värktabletter, satte mig i bilen, å låtsades som inget, tvingade mig igenom dan, på pin kiv, va med jobbistjejen på hennes möte i stan, för att vi bestämt så, å för att jag har såååå svårt att acceptera, när min kropp säger nåt annat än mitt huvud.

Hon protesterade faktiskt, sa att jag skulle låta bli, att jag skulle vara rädd om mig istället, och jag sa som det va, att det va precis det jag va, just då.

Jag törs inte riktigt lägga mig, för jag vet att jag kommer ha ett helvete imorgon igen.

Katastroftänk, kanske, men jag är som sagt riktigt dålig på det här.

Har aldrig saknat gymmet så mycket som idag, har inte satt min fot där på månader, men just idag, hade jag betalat väldigt bra för att kunna klara av en runda där..

Mest svammel nu, är så trött så ögonen går i kors, men..jaja, en dag i taget då.

..och att acceptera, det jag inte kan förändra..

.. att det kan va så svårt ibland..?

 Sov så gott där ute..eller inne då:)

Kram kram