sniglon

20 februari 2009 21:36

Saknaden kommer man alltid att bära. Den ändrar bara färg efter ett tag.

*kramar*

Sniglon

Elvira

20 februari 2009 22:46

Ja..så är det nog..den har ju på sätt å vis redan gjort det..

Massa kramar tillbaks

sniglon

21 februari 2009 00:50

Skrev en lite blogg om sorg. Du får den av mig;)

Har Ni tänkt på att sorg alltid kommer klädd i svart, färgas långsamt röd och bärs alltid vit i saknadens själ.


*kram*

nattSniglon

Kicki

21 februari 2009 06:44

Jaa...visst kommer saknaden alltid ge sig tillkänna...när man kommer på sig själv att vilja ringa lr berätta något för personen ifråga...tänker på dig vännen å tankarna finns hos dig, kramiz

Elvira

21 februari 2009 15:05

Tack fina Sniglo..love U!!!

Kramisar

Elvira

21 februari 2009 15:08

Ja..så är det säkert..
Hade en märklig känsla igår kväll av att vilja ringa å prata med honom om begravningen..sååå sjukt, satt tom med telefonen i handen innan jag kom på mig..

Men just nu, har jag mest glada minnen, de ploppade upp under hela ceremonin, nästan så att jag kände hur jag stundvis log..jag tror att han gillar det, att man ler av glada minnen...

Kramar tillbaks

s...

21 februari 2009 21:02

dom glada minnena är dom du ska vårda bäst.. du tog dig igenom begravningen o överlevde.. bra! nu är den värsta biten kvar.. sorgearbetet i alla dess faser.. men skönt att veta att du lever. o är precis lika knasig o vanlig som alltid (menat som en komplimang) hör av dig om det är något.. jag finns du har mitt nummer.. kramar om dig massor!

Elvira

21 februari 2009 21:22

..lika knasig som vanligt..en äkta "Tvärtemot" kallades jag av personalen på ett "hem" jag va en gång..det är samma Vira fortfarande..TACK!!

Absolut, hör av mig..även om det inte är nåt åxå..;)!

Kram kram