..men ett xx antal dagar senare, så känns det fortfarande som en satans nedåtgående spiral..det vänder inte, inte ens nästan.

Offerkoftan i mig, eller kanske beroendepersonligheten jag har, funderar på varför i helvete jag ens försöker vara drogfri, när det bara känns..så tomt...?Nattsvart, innehållslöst, å bara finito?

Börjar omvärdera ta mig tusan ALLT känner jag..å det jag kommer fram till just i precis skrivande stund är att jag ger upp, jag gör det..en stund, några dagar, tills det svarta är väck..

Kramar