..såg just Seven Pounds..med SKYHÖGA förväntningar..

Helt klart annorlunda, å helt klart förutsägbar..

"Kärlek i sin renaste form" va det en vän till mig som kallade den, å jag va så klart tvungen att se..

För mig är kärlek liv..kraft, glädje, det renaste yttersta äkta, men allra allra mest så är det liv.

Nåja, jag behöver nog smälta den lite..imorgon kanske jag rent av älskar den..

Kram kram

..å bläddrar lite i papper som jag fick på giraffspråkskursen i veckan.

Ett av papprena har uppradat en massa mänskliga behov, å sen exempel..

Å jag fastnar på en grej, ett exempel då;

Firande av livet: Lek, livfullhet/intensitet, spänning, passion, njutning/glädje, humor, sorg, gemenskap, ritualer kring sånt som är heligt.

Det jag fastnade för är "sorg"- är det ett mänskligt behov..?

Vilken aha-grej..eller nåt..

Har aldrig sett sorg som något vi behöver..? Mer som något som är tungt och kan göra förbannat ont..? Kanske inte som skadar direkt, eller jo, jag tror säkert att sorg kan skada, jag har hört talas om att vissa fågelsorter kan dö av sorg tex.

Shit, jag kanske är ett emotionellt koko?  Sniglon, om du läser det här, kan du förklara..?

Kram

..från en Vira, som kom undan.

Va på årsmötet idag, å nu i efterhand så kan jag känna att det va ett riktigt trevligt å bra möte:))

Vi gjorde en rokad, en ganska rejäl sista minuten grej, å valde in en helt ny ordförande, en ruskigt kompetent kille, å det innebar att sekreteraren fick bli kvar på sin post, å jag fick vara kvar på min.

Slutet gott allting gott!

Hade nästan ont i magen för det innan jag åkte i morse, kände tydligt att det va att ta vatten över huvudet, inte för att jag inte kan skriva protokoll, men för att jag kände så sjukt mycket förväntningar på mig..

Det jag känner behöver ju knappast vara det som är sant,men ja..jag är inte så insatt som jag vill vara, för att kunna vara trygg i min roll..

Pratade med min chef senare, å han berättade att han va där på ett årsmöte flera år sen, å hur hemskt han hade tyckt att det va att prata inför dem. DET däremot känner jag inte alls, men det har väl med tryggheten i det att göra.

Jag tycker det är spännande, finns massor att lära, å nu kan jag fortsätta göra det lite i lugn o ro *lycka*

"Stor sten" som trillade...

Har varit å gjort ett litet besök på regionsrådsmötet för jobbiskidsen i stan åxå, alltså i Norrköping.

Å övningskört traktor hem..hehe..eller stor klumpig häck till minibuss då..kändes som en traktor, lät som en traktor, å gick som en traktor..nästan. Det är faktiskt lite läskigt att köra stor klumpedunsbil, å har ju inte kört automat sen farmor va pojk, lite skumt kändes det allt..

Nu har jag en alldeles ensam barnledig kväll framför mig.

..vad ska Vira hitta på? Ingen aning alls jue..

Kram