Mohaha..jag har kommit på det!

En sån vill jag ha, en alldeles egen House!!

En precis lagom ruffig, lite luggsliten..

Att ha hemma!

Men då skulla han förmodligen mista sina poänger..?

Å förresten så är han ju en tvättäkta aktiv beroende, å då skulle det ju kanske inte funka så bra vid närmare eftertanke..suck...

Hopplöst det här...å jag som tyckte det va en sån genial ide´..

...hittade två av sina vackra människor på vilda webben...

Nåja, jag visste ju att de fanns där,

men tycker nog att jag vill visa dem för er åxå =)

..å har kommit fram till ingenting.

 =)

Är kanske lite för trött för att tänka klart, glad att det är House i dag, min terapi å glädje..

Han vill inte heller va chef ju..kom jag på *ler*

...fortsätter att fundera då...

love E

..är jag, har jag kommit fram till idag.

Alldeles nästan själv!

Å det är fortfarande en lite udda grej kan jag känna..

Udda, därför att jag inte är helt säker på om det är bra eller dåligt...

Själv har jag, å har alltid haft, STOOOORA problem med auktoriteter.

Så fort någon blir lite för mycket "chef" så tappar jag allt fokus på det jag ska göra, å lägger all min energi på att trycka till denna.

Min chef jag har idag, är en underbar person, en människa att verkligen älska, han är toppen..så när han börjar kännas lite för avlägsen och därmed "cheflik" så har jag lärt mig ett knep, jag "jordar" honom =)

Jag ser helt enkelt till att få en stund med honom, så att han i min skalle blir vännen å den där fina människan, istället för chefen..å det funkar jäbbla bra.

Jag VILL INTE ha inbokade möten för det, då skulle det liksom aldrig bli samma grej så..

Själv är jag projektledare, och lokalt ansvarig för föreningen på min ort, å som lilla jobbis tjejen sa idag, faktiskt ett slags chef, iallafall för dem jag jobbar med..å DET är riktigt jobbigt..tror jag..

För nu inser jag att jag kanske ibland glömmer bort det..och att jag är rädd för att sätta mig över någon, till den grad, att jag faktiskt gör oss alla en otjänst..det blir för vagt helt enkelt...

På samma vis som jag gör min dotter, eller döttrar, en otjänst, för att jag inte vill bli för styrande..

Är det något jag är allergisk mot, så är det Nanny på tv, som kör med bestraffningar på barn..fan, jag kan inte straffa någon..huuu så hemskt.*gulp*

Å andra sidan så tror jag knappast att någon av jobbisbarnen ser mig som otydlig, för jag behöver aldrig tjafsa om saker, det räcker att tala om saker i samtalston, ibland lite understruket, men de fattar..väldigt bra tom, å väldigt fort, beroende på tonläget då.

Fan, ska klura på det en stund till, återkommer säkert med vad jag kommer fram till..

Kram så länge