sniglon

28 mars 2009 19:27

Sorg är ju bara ett Ord för en viss typ av känslor- Det är ett kraftutryck för saknad ju;) eller avsaknad med ju;) En stark känsla helt enkelt ju! Men om sorgen är en del av livets firande vet jag inte riktigt, fast man "hedrar" ju någons liv i ett sorgarbete ju, och det är ju ett slags firande- Inte lätt fråga, lite mer filosofik;)

Några problem;))......*s*

Kärlek Sniglon

Konstigt att kärlek inte stod med;) Det är väl själva höjdpunkten på livets lek;)

Elvira

28 mars 2009 19:46

Ja just det, bara ord, men ord som beskriver känslor..

Hur som helst, kärlek stod med, men under "Emotionellt" kolumnen, tillsammans med tillgivenhet,acceptans,närhet, anknytningkommunikation,tillit och försäkran..
Skulle haft en scanner inkopplad..eller suck, skulle ha ork att leta upp kabeln, så hade jag kunnat få in hela pappret..*ler*

Massa kramar , å tack för hjälpen, för faktiskt, det kan nog va lite att man hedrar..? Svårt som sagt..

sniglon

28 mars 2009 20:01

På emotionellt skulle jag vilja ha med bekräftellse;) För det är ju kärleken verkligen;)

Intressant kurs du läser, jag är "torsk" på sådant i massor- Det är väl det ungefär som jag studerat i mitt s.k "skol-liv" Filosofi & Psykologi med en smula etnologi;)

Kram

Elvira

28 mars 2009 20:06

Ja visst är det spännande, kan snöa fast ordentligt i sånt här. Får du möjlighet att gå på nån föreläsning om "giraffspråket" så gör det, klart bland det bästa jag gjort i år..Skulle vilja veta mer själv..vi kanske ska luska om det finns kurser?
Hur som helst, bekräftelsen finns med under "socialt"..
Du jag återkommer vidare, niu är det Robinson, kvalificerad mobbing-tv, så man har nåt att svära om sen;))

Kram kram

sniglon

28 mars 2009 20:07

Jag känner verkligen att jag hedrar mina bortgågna vänner när jag tänker på dom. Jag hedrar och saknar med kärlek som blir mörk över sorgen;)....Någonting sånt;)

Kram

sniglon

28 mars 2009 20:11

Tror man måste ha begreppet sorg för att kunna förlika sig med en tanke- känslan är så smärtsam att uppleva, men sätter man ett begrepp på den så vet man att det inte är farligt, utan mer "normalt". Tänk att plötsligt drabbas av alla dessa känslor utan att förstå vad som händer....Hm, intressant tanke;)

sniglon

28 mars 2009 20:13

tack det ska jag med se;))

Kram

synne

29 mars 2009 07:40

Om inte sorgen fanns hur skulle vi då kunna känna glädje,saknad,kärlek till någon annan."ler" Vi lär ju något av sorgen varje gång vi hamnar i den .Kram Synne Ps en tanke från mig bara. Ds Synnöve

Henrik

29 mars 2009 09:58

Sorg är en känslomässig process och ett behov i samband med förlust. Alltså, eftersom det är omöjligt att leva ett liv utan att uppleva förluster så behöver vi sorgen. Förlust är varje förändring, för då förlorar vi det som var. Som drogfri beroende har jag alltså ett behov att sörja livet med droger, även om det var ett helvete.

Problemet är att vi lever i ett samhälle som inte vill kännas vid sorgen. Det skrivs ut benzo mot sorg. "Var stark", "Tiden läker alla sår" och "Ersätt förlusten" är exempel på osanna försök att bli av med sorg. Det fungerar inte. Vi måste välkomna sorgen och acceptera den som en naturlig del av livet, en läkande process om vi tillåter det. Som det nu är får vi ofta dras med osörjd sorg ända från barndomen och den blir som infekterade sår.

Hur man sörjer på ett hälsosamt sätt kan man läsa om i "Sorgbearbetning" av John W James & Russel Friedman.

Kramsörja Henrik

Elvira

29 mars 2009 13:14

Ja, om man ser sorg, som en läkeprocess, så är det ju en fantastisk sak..å det är ju ganska klart..hmm..*tänka, tänka*
Tack och Amen! =)

Kommer bergis åter, med fler små klurifaxar..

Ja du Sniglon*ler* vilken lycka att vi har begrepp, och ord för det vi känner.
Känslor är ju när de är som störst, lika kraftigt sinnesförändrande som vilken drog som helst.. Så att känna saker utan att kunna sätta fingret på vad det är, skulle väl vara detsamma som att bli drogad utan vetskap..fy fan va hemskt..nä, tack för orden å begreppen!!!

Ja du Synne, det verkar ju lite så, samma läkeprocess egentligen som den Henrik beskriver..

Egentligen är det kanske, iallafall när man ser det på det sättet, ganska självklart..?

Jag förlorade ju en vän för en tid sen, å kan känna att sorgen efter honom stundvis gör mig galen, den är STOR, stundvis riktigt nedslående stor, å så kan jag känna att jag säger åt mig själv "att sluta harva i det, sluta älta" ,men så har jag mina stunder, när jag accepterar känslan fullt ut, oftast brukar jag gå ut till kyrkan då, å faktiskt-det helar..lite försiktigt, med små små steg, å förbyts till små glimtar av "acceptans" tror jag, eller iallafall något som gör det hanterbart...

Massa kramar till er alla

sniglon

29 mars 2009 23:46

Henrik du är en klippa;)) en klok sådan. Jag kan t.o.m i vissa lägen tycka om mina sorgkänslor som jag får när jag tänker på någon som gått bort, för då får man ju liksom vara med den människan på ett sätt i tanken och hjärtat. Man sätter ju undan tid för just den människan- Låter kanske snurrigt, men jag hanterar sorg på det sättet. Och då kan jag gråta hur mycket jag vill osv för att jag just tillåter sorgen, min vän;)

Tack alla kloka för Era ord, det är coolt att diskutera med Er;))

Kram Sniglon

Elvira

30 mars 2009 10:00

Jag gillar åxå att diskutera med er -ni berikar, massor!

*kärlek*