Hillevi

21 maj 2009 23:09

Ja det är jobbigt när någon dör på det viset när man inte får en chans att säga det man behöver få sagt. Jennies pappa tog ju också livet av sig, det var väldigt jobbigt, jag känner nog fortfarande lite att jag hade kunnat förhindra det om jag hade gjort saker annorlunda. Det tar tid, först tycker jag att det tog tid innan man fattade att han verkligen var borta sen när man väl insåg det då kom saknaden och insikten att man aldrig mer skulle få träffa honom.
Ha det bäst!

Elvira

22 maj 2009 10:17

Jo..precis så är det..
Och jag vet ju med mitt förstånd, att jag aldrig kommer kunna vrida tiden tillbaks, men kan ändå inte låta bli att fundera ibland.

Hur som helst, life goes on..lite mer tomt och tyst ett tag..
Hade en föreställning om att jag skulle leva "dubbelt" och leva åt honom åxå, så jag får försöka göra det, efter bästa förmåga..

Kram kram

Kicki

22 maj 2009 10:59

Hej vännen, det tar tid att komma till insikt med att ens vän inte finns längre...att acceptera att någon tagit sitt liv utan att man själv fått va med på ett hörn å tala om för personen vad denne betyder eller kanske ha kunnat försöka få den personen till andra tankar...du gör rätt i att gå till honom...ta tid på dig å sätt dig å berätta för honom vad du känner...pratar alltid med pappa vid graven...även om jag gör det annars oxxå men vid graven känner jag hans närvaro på ett annar sätt!!!...kramiz du fina, ta hand om dig!!!

Elvira

22 maj 2009 21:43

Jo..jag ska göra det,ska prata med honom..
Just i detta nu är jag faktiskt tillomed lite förbannad..tycker inte det va okej..att bara lämna oss, men det går i faser, mest är det tomt..

Tack för att du finns Kicki,massa kram

Kicki

23 maj 2009 10:54

Hej virvelviran!!!...du har all rätt å va arg å besviken...han svek ju dig på ett sätt som e svårt att ta på...kan med all säkerhet skriva att de inte va menat så från hans sida, för honom så gjorde han det rätta...för honom fanns nog ingen annan utväg...man mår nog fruktansvärt dåligt inombords...han e säkert med dig å känner även av din ilska å tomheten han lämnade efter sig...han kommer säkert ge dig tecken på att han e med dig...sätt på en av "hans låtar"...å låt allt bara forsa ur dig...tankar ilska saknaden du känner, ja allt!...det kommer göra dig gott tror jag...kramiz min vän å ta hand om dig!!!

Elvira

23 maj 2009 11:23

En av hans låtar ja..tack för ideen..
Han hade faktiskt en alldeles jättebra att tjuta till, brukade påtala det åxå för honom..*ler*

Du , det känns som att ilskan är lite borta nu, mer glada tankar..
Jag vet ju åxå att det han levde i va outhärdligt, såg ju på alldeles för nära håll hur hans spöken åt upp honom mellan varven..jaja, ska ta en promenad ut dit idag, det är prima väder för det..:)
Kram å ha en bästaste dag