..sa han, lillkillen i den romantiska komedin, som precis har paus på trean nu.

Blir lite töntig av såna här filmer, sitter å flinar fånigt, å suckar ..å snart är filmen slut å jag har bråttom, men shit va jag saknar någon som kan tala om att jag skakar om hans värld, ibland..

Eller nåt, förmodligen är jag bara lite tillfälligt filmpåverkad..

Natti natti alla sen, jag drar till Uppsala tidigt som satan imorgon ,å blir nog sen hem, så ha en bästa måndag åxå

Love E

..har jag ,som dyker upp ibland när jag minst anar.

Ju längre min drogfria tid går, ju fler gamla grejjer dyker det upp..

Bra och dåliga..

En gång för länge sen, under ett par år när jag fick för mig att vara drogfri på pin kiv, å göra helt andra saker, så spelade jag teater..riktigt seriöst alltså, gick utbildning å hela grejjen..

Hur som helst, den här musiken, är fortfarande ångestframkallande..*ler*

Liiite..blandad ångest, med lite kul minnen ändå..

Vi satte upp en stor pjäs, dubbla föreställningar med flera hundra besökare varje dag, som slutgrej på skolan

Jag fick rollen som skökan..hmm, ska inte fundera i varför, men saken va den att jag i en scen skulle "ragga upp" en snubbe, helt ordlöst, med dans.

-Jag dansar aldrig nykter, aldrig i helvete!! tjöt jag, å surade i ett par dar. Sen fick jag två alldeles egna danspedagoger som jobbade med mig (frid vare deras minne) i 48 timmar i ett sträck..innan jag gav upp, å sa att jag gör det på mitt vis..

Så, ursäkta ljudkvaliten, men försök gärna höj lite, å prova att dansa föföriskt till det här..hehe..

Men faktiskt , vi fick helt makalöst bra recentioner..i ALLA blaskor, tom de rikstäckande...

Sen flyttade Vira tillbaks till byhåla, å fortsatte knarka, så va den teatertanken över.

Kan låta bittert, det är det INTE, faktiskt bara glada minnen, iallafall så här med lite mer än 10års distans.

Kram kram