..så är det inte bara fel på bli-kär-skruven!

Kom precis på, att jag blir det VARJE tisdag..kl 21..å att det är tisdag idag, så nu är jag lycklig resten av kvällen!

=))

.i Greg (min hjälte) House förstås..

nåja..nåt vajsing är det nog på skruven ändå

..på att va singel, jag vill va kär & hångla å sånt.." 

Ja, det är direkt knyckt från en väns facebook status.

Kan inte göra annat än att instämma, iallafall i delen om att vilja vara kär.

Seriöst, jag tror det är fel på min "bli-kär-skruv"

Vore väl självaste den om jag ska sitta som en torr gammelnucka när jag är runt 80, men jag fattar inte riktigt vad som hänt..

Kan den där "förmågan" att bli kär, eller vad det nu kallas försvinna?

Jag undrar verkligen på riktigt, kan den liksom bara ta slut..?

Fan så hemskt..men jag börjar nästan inbilla mig det.

Hehe..det är nog just i såna här funderingar jag ska låta bli att fastna.

Tycker ju å andra sidan om mitt singelliv, massor, den där friheten att göra vad jag vill,när jag vill.

Att inte behöva kompromissa..man blir lite ego efter en tid, men det är okej för mig, det stör ju liksom ingen..

Men jag vill ha känslan, fjärilarna i magen, det där rosenrosa skimmret, det där som slukar upp en helt och fullt..

Funderade faktiskt över det igår, för hur det än är så har jag ju snubbar runt om, som är världens "kap", jag ser det och förstår det, men nix, inte ens en antydan till pirr..

Kan ju säga att det rimmar dåligt med den bekräftelsesvamp jag nog varit, eller kanske är i viss mån..

Bahh, nä, nu ska jag släppa taget om det.

Appropå släppa taget, så missar jag mitt tisdagsmöte just nu.

Har varit på ett annat möte, om lilltrolls skola, eller klass då.

SÅ häftigt så att jag fick ståpäls stundvis, för det är häftigt när man som en grupp föräldrar kan ha ett engagemang som inte viker en tum, utan som nästan går att ta på ..

Nu är det bara att hoppas på att rektorn och hans chef, lyckas trolla och bolla på något vis, för försöka är jag övertygad om att de kommer göra, tveklöst så förstod de problemet, trodde ett ögonblick att hans chef skulle börja gråta, när historian rullades upp.

Hur det än är, så kan man inte spara in på något, som slår så orättvist som en resursminskning gör i en klass, som redan är sargad och kaotisk.

Håller alla tummar, å fortsätter vidare om inte detta hjälper.

Nu ska jag kanske fixa något att äta, kom precis på att jag inte ätit något sedan igår kväll..har glömt det(?) Udda för att vara jag!!

...ska träffa lilltrolls rektor, och hans chef om..ehh..13 minuter..

Ville ju ändå bara tala om att jag överlevde halkbanan, och alla andra åxå..

Återkommer sen, men hur det än är, jag kickar nog lite på fart o snabba sladdar..oj oj, vart ska detta sluta..*ler*

Kram så länge, å håll tummarna för att de är pratbara nu..