..innan jag exploderar..kände jag nyss, eller vid närmare eftertanke-känner fortfarande!

Blev så oförjordat satans ilsken, så det slår lite lock för öronen.

Gör man slut med vänner?

Isåfall har jag nog precis gjort det!

För att vara på den säkra sidan, kollade jag med min sponsor först, att jag inte är ute å cyklar.

Det är för mig fullständigt jävla obegripligt att människor, som inte knarkar ska jag tillägga, ljuger å kör sina sjuka spel..jag fattar det inte.

Men jag kan än en gång konstatera att jag måste släppa taget, om saker jag inte kan förändra, å det enda jag faktiskt kan ändra på , är mig själv...

FAN!!

En stor *box* mitt i tilliten,fick jag, å jag är heligt förbannad..

*andas ut*

Skippar städningen tror jag, går hem till min Carina å svär lite, sen går det bergis över...

Jag kommer få ett hjärnsläpp hur som helst tror jag..

Nä, ut härifrån ska jag, genast innan det slår slint!

Kramar

..ja nu duggar de tätt här..

Insåg just, när jag verkligen totalslaktade en paprika i köket, att jag nog är lite för intensiv i vissa lägen.

Igår när jag skulle rada upp mina bättre o sämre sidor, så hade jag "att jag älskar" som en positiv sida..

Jag gör det, jag tycker om att tycka om ..eller rent av att älska.

Det är faktiskt en ganska ny grej för min del, för jag har varit duktig som få, på att känna väldigt lite förr.

Hur som helst, är i skrivande stund heligt förbannad på en person, som alltid dessutom samma person..som jag alltid är ilsk på alltså.

Så inser jag, att jag verkligen är en motsatsmänniska än en gång, för jag kan verkligen älska den här människan så gränslöst, å samtidigt känna att jag vill ta mig fan strypa honom, låååångsamt.

Å då är detta en vän, nåja, just nu känner jag mest att jag aldrig mer i hela mitt liv vill se fanskapet, men det är en vän, på det viset, att det inte är mer än en vän.

Å då slår det mig, att det är nog jävligt bra ändå, att jag inte har någon närmare relation med män, för det här drogfria livet, gör mig dels friskare, men i vissa lägen låååångt mycket sjukare..Eller?

Kanske inte så sjukt att reagera, men undrar om jag inte tom överreagerar en smula..hehe

Det kanske är så här det är att vara levande på riktigt?

Att känna saker så intensivt så att de fullständigt tar över, så att det blir svårt att hålla i en förskärare utan att mörda det man nu ska skära?

Får ju se det som en bra sak istället..jag är inte galen, jag är passionerad!

SÅ lät det ju mycket bättre..dåså, än en gång hjälper det att skriva lite..

Va det förresten så att jag tappat bort varför jag bloggade för bara ett par timmar sen? Jooo..hörni, jag tar tillbaks det! På stubben!

Kram kram

..kan ha flera ansikten , börjar jag inse..eller betyda olika saker, iallafall för mig.

Ibland handlar det om toktorka..ni vet, jag känner att jag är nästan tvångsmässig i mitt skrivtänk..nu jäbblar måste jag skriva kloka saker, så det slutar med att jag inte skriver alls..

Å sen skriver jag iallafall, å då blir det bara svammel..

Men nu va det inte alls det jag tänkte på, utan bloggångesten idag, handlar om att jag inte riktigt längre vet vad som är okej..

Jag vet ju att jag har så blandade läsare..så syftet ibland försvinner.

Jag träffade en kvinna för ett ganska bra tag sen nu, och  när jag insåg att hon nog måste läst här,för att känna till vissa saker, svarade att hon inte velat tala om det, för att jag inte skulle känna mig begränsad..

Sen har jag inte tänkt på det mer, jag har svamlat vidare precis som vanligt.

Men nu, till saken då för bövelen Vira ;) , så inser jag, att visst fan blir jag begränsad ibland.

Jag berättar nog inte mina ibland idiotiska tilltag, för att de helt enkelt inte är ett dugg politiskt korrekta..

Ger jag intryck av att vara präktig här?

Ibland inbillar jag mig att jag dragit på mig nån helig gloria..så bara så ni vet..den är inte helt sann!!!

*ler*

Har en liten smårebellisk lurig filur i mig, som vill härja o gapa fritt, säga en massa upprörande stygga saker, å väsa "hehe" .

Eller knappa in en länk till min lilla tillflyktssida, och tala om att här hittar jag en oas , när livet blir för enformigt, inrutat och farligt nära bojjat, men inser att jag är lite rädd för vad människor skulle tro, och inte ha en möjlighet att bemöta det.

Ja det finns helt enkelt en hel massa saker, jag ibland vill skriva ner här..

Men jag "fegar loss" (jäbbla bra begrepp, Carina) och inser, att jag inte längre har en aning om varför jag bloggar...

Nåja, bara en tillfällig blogsvacka då, å har ju sett att jag är långt ifrån ensam om det, även om den kan se olika ut..

Samtidigt har jag ju människor i mitt liv idag, som jag vill behålla resten av det, livet alltså, just tack vare bloggeriet..så jag fortsätter,såklart!

Love E