..är att lagom när jag vänjer mig, vid att vara ledig, så är ledigheten slut..

Men jag gillar det faktiskt just nu, jag ser fram emot veckan som kommer..

Arbetsdag med NBV möte i norrköping imorgon kväll,sen ska jag berätta mitt livs historia för 150 vårdelever på onsdag, helt ok, för det är i en annan stad, än min egen..hehe..hmm..

Faktiskt så ska det bli riktigt skoj, har ju hit intills tyckt att det är motigt, men nu är det som att det har klickat till lite..blir roligt!!

Men först, ska jag leka hurtig, å ta med mig grannens Tequila på långpromenad..den enda som inte sa nej när jag försökte få med mig sällskap.

Kramis..

..ska fram i ljuset inom kort, eller den exakta  innebörden av mina fel, som det heter på 12-stegsspråk då..

Spännande värre..att se mig själv med granskarögon va inte hälften så hemskt som jag trodde, nä, det va tom riktigt spännande..

Det tog mig nästan ett halvår att våga ta i tu med det, å två dagar att skriva en hel jätteinventering.

Nåja, nu känns det lite som att slutet är nära..*ler*

Känner mig som ett barn före julafton, men tvärt om, som att jag ska bli av med något, jag dragit runt på alldeles för länge.

Im moving on,hörs från radion i köket, lite träffande i skrivande stund, för det är precis det jag läääängtar efter att få göra...eller inte bara längtar, utan faktiskt gör.

Det slog mig plötsligt att jag inte gjort min läxa, som jag fick av min Annika innan hon drog, föga förvånande..när gjorde jag min läxa senast egentligen?

I tredje klass kanske, men hur som helst, ska göra den nu genast och meddetsamma..GLADELIGEN!

Love E

..å Vira njuter..

...ska pallra mig upp till min säng nu, och somna med ett leende på läpparna..

Det blev solstrålar ända in i själen till slut, så skönt.

Hur försnurrat förra inlägget nu än blev då, så hjälpte det..ja, och att bara prata om det-som alltid!

Ska ta med tacksamheten och tilliten , å vakna med dem imorgon..

Jag ser John Blund skymta i ögonvrån här, så dröm sött..

Love E

.. en hjärnblödning, så kommer det bergis hända mig, inom det närmaste...

Har sen jag vaknade idag haft ingående samtal med mig sjä'lv om "rätt å fel".

Inte lagens "rätt o fel" utan mer..hmm..etiskt så...

Va på möte igår, så jäbbla glad att jag tog mig dit, jag fattar inte riktigt vad det är ibland, som gör det så motigt, när jag mår så bra av dem.

Skulle jag snubbla utanför porten min, å rulla ner för backen, så skulle det ta stopp precis vid väggen till möteslokalen, jag menar..det är nästan så att jag får anstränga mig, för att INTE ta mig dit..å ändå..

Har tjatat om det förr, men det är sammalika sant för det, - jag blir riktigt "jordad" där.. Som en påminnelse, om var jag kommer ifrån, vad som är viktigt, och framförallt, att jag lever..ett väldigt rikt och bra liv.

Ett sidospår bara, tillbaks till tänket då..jo, jag har gjort en ,för mig jättestor, grej.

Jag har lyckats kliva förbi mig själv lite, och se mig själv med ruskigt klara glasögon..och sett saker jag gärna skulle slippa.

Jag  tog ett beslut, å det sved satananamma , men som jag inbillar mig är ett tecken på att jag börjar tillfriskna..eller som är fullständigt sinnesförvirrat å galet, å det är här mitt hjärnblödningstänk kommer in..

Så vad gör jag, skriver ännu ett förvirrat blogginlägg, å verkar totalt försnurrad? Jäpp, det gör jag!!

Ett litet ögonblicks klarsyn mitt i natten, fick mig faktiskt att inse, att jag, genom att bara vara jag, men på fel plats,  kan sabba saker för en människa jag verkligen tycker massor om, ja rent av älskar, så jag gick, typ, både bildligt o väldigt metaforiskt..

Å nu undrar jag, om det är den berömda jordaxeln, som hamnat på fel ställe igen, eller om det helt enkelt är så, att jag varit mer klok, kärleksfull och sann än på vääääldigt länge..och faktiskt, så känns det precis så..

För någonstans så känner jag ju, att jag gjort väldigt rätt..eller att INTE göra det, hade varit fel, hur som helst..

Nåja, ska släppa tankarna nu..hjälpte lite, som vanligt , att bara skriva ner dem..

Ska parkera på balkongen, och göra klart läxan jag fick av min Annika, innan hon lämnade landet, i solskenet, och vara tacksam för att jag blir en anings äldre och klokare..

Glad påsk förresten, alla fina människor där ute!!!

:D

Kram

..shit va!

Är i stan , å Hawa och jag blev akut glass-sugna..

Hur som helst, så fick jag övningsköra oss till macken och handla, och bara för att verkligen kunna koncentrera mig på körningen, hetsåt jag glassen

(chokladglass Peter) innan jag startade bilen..

Nåja, vi åker hem igen, å allt är frid å fröjd, tills POLISEN (!!!) dyker upp, å frågar om bilen..

Tydligen hade någon tyckt att det gick vingligt!

Ta mig fan så förolämpande då!!

Jag bad om att få blåsa, men det fick jag inte, för att de själva inte sett mig köra..är det inte höjden av jävelskap på en långfredag så säg..

*ler*

Är kvar i Norrköping, men fick sån grym panikfeeling..vill bara väldigt mycket hem just nu..väääldigt mycket..

Tycker fortfarande poliser är lite läskiga, tycker fortfarande att de är extra läskiga när de är trevliga..å helt enormt dunderläskiga när det blir så här..

 Vet ni...just nu känns körkort jääääävligt avlägset faktiskt..vingligt,,humpfrr 

...efter nästan 6 dagar..eller 5, 5 då...

Insåg att jag började få svårt att skilja ut om jag va röksugen, drogsugen, eller bara ville ha något som gick att tugga..

( Tackar min lyckliga stjärna för att jag i en stund som den, insåg att alla mina nummer försvann i mobilkrashen)

Så jag gav upp!

Å nu känner jag mig som ett stort miffo..på riktigt, med sjukt dåligt samvete, som att jag stoppat i mig droger..men det har jag inte, och inte rökt heller...

Knatade ner till min kvarterskrog och hämtade en kycklingsallad istället, krockade med en kille som va på väg in, å han hasplade ur sig, om det inte möjligen va så att jag va singel..

Det riktigt jobbiga i historian va att jag faktiskt under nån sekund övervägde att nappa på det, som att jag "lika gärna" kunde släppa alla spärrar..

SÅÅÅ illa va det ställt..i byhåla, när Vira tappade greppet för nån timme sen...

 Suck, känns nästan lite pinsamt att skriva det tom..

Känner hur någon långt inbäddad, men stark, sjuk och illvillig del i mig, riktigt anstränger sig för att få mig på fall.

Låter det kluvet? Det KÄNNS kluvet..

Synne, du kan ha haft rätt i att en del av mig vill misslyckas,för att ha en anledning att verkligen sabba saker rejält.

För precis så va det, den första att tycka att jag är dålig,är ju jag själv.

Å den enda som kan ge upp, å tappa fotfästet här, är jag själv..å det händer inte, inte idag..

Försöker, utan att lyckas dock, komma på vad i helvete det är i kycklingsallad, som är så ångestframkallande då?

Förmodligen inte mer än att jag ruckade på mitt egna beslut..?

Nä, ska inte klura mer på det, ska inte gny här om det heller..

Men det jag tänker göra, är att ta fram nån film, bädda ner mig i soffan, bestämma mig för att låta det vara så en stund, just ikväll får jag väl inbilla mig att jag är kass då, fastän jag ju faktiskt någonstans vet bättre..kanske ska vältra mig i en massa ynkligt tycka-synd-om-mig-själv...å sen hitta tillbaks till rätta formen imorgon?

Verkar som en bra plan..jo, det är det.

Kram

...och hittade en spännande sida..

Kan ju inte hålla den för mig själv..?

http://www.slutet.se/

Love E