..att jag ska lägga koden här i ett inlägg, så kommer det snart att hända grejer!

Snacka om rätt uttryckt för att få min nyfikenhet väckt? hehe..

<a href="http://www.bloggkoll.com/blogg/219334/vildvira?claim=vs877xjuk6v">Följ min blogg med bloggkoll</a>

nu ska vi se va som händer då...?

inget?

om jag gör mig yttepytteliten ..kan jag få bo i din resväska då? Å så kan jag ju bara av misstag åka med på semester..?

För att jag va så liten så att jag inte syntes i väskan, å för att jag glömde att flytta ut före din avresa?

Kram bästast vän!!

..så fick jag just ett samtal från "exprasslet" jag skrev om igår..eller i fredags va det ju..nåja

Han bad mig följa med till storstan,eller komma när jag va barnledig nästa helg, eftersom han jobbar då med, bo på lyxigt hotell å ha det bara bra..

Naturligtvis svarade jag nej, av en massa olika anledningar, å då sa han bara "jag kommer alltid finnas i din närhet, det vet du..."

Å plötsligt känner jag ända in i själen, att jag ÄR ok, jag är inte så oduglig, urblåst å oatraktiv, som jag känt mig senaste veckorna, efter det här med Johnny framför allt..

Det är säkert riktigt illa, att behöva bekräftelsen utifrån, för att själv känna att man duger. Jag säger inte att det alltid är så, men just i den lilla stunden nyss, så slog det mig verkligen, att livet går vidare, det va en rejält taggig törn jag fick, men jag klarar mig, jag är hel, å jag är fortfarande värd att tycka om..å det är en ganska bra känsla:)

..i stora mått, är vad Tv3 pysslar med..

Slötittade lite på "ensam mamma söker" å hujedamej vilken pudding en av mammorna ligger inne med!!

:D

Hehe, å då tänkte jag så här, att om hon nu inte vill ha honom, så kanske hon kan skicka honom till mig?

Återvinning typ...fniss...

Guuud va ja e CLEVER!!

Kollade artikeln, ja den jag länkat till nedan, å såg att det startat en debatt under den..

Å att jag blivit ríktigt feltolkad, så det lät som att jag va nedlåtande mot alla personliga assistenter, å det va då rakt INTE min mening, aldrig någonsin ju...

Grubblade en stund..nåja, 2 minuter, om jag borde "lägga mig i" eller låta det vara..hur som helst så skrev jag några rader och bad om ursäkt..Och jag känner ytterligare en gång att jag bara måste lära mig att väga mina ord, men åxå att journalisten tog det lite ur sitt sammanhang..

Nåja, olyckligt blev det..åh, nu precis fick jag svar på debattinlägget, ursäkten accepterad!!

:) pust..då så, skönt!

Solstrålarna står som spön i backen ute, ska passa på att ta mig ut en runda, Kramar så länge