..intalade mig att jag bara behövde gå ut å gå en sväng..drog på mig träningsskor, munktröja, mp3 i öronen..gick förbi å pussade lite på en lokal snygging(fniss-jäbbla ja´) som satt på kvarterskrogen, sa även där att jag bara skulle ut å gå en runda, typ, till ingenstans alls..å så gick jag....RAKA VÄGEN TILL JOBBET!

Hehe

Men jag har aldrig blivit så glad av att komma dit som idag, min oro som egentligen inte va oro, men svårt-att-släppa-taget-symptom, va helt obefogad..

15 ungdommar satt runt borden, spelade poker, drack läsk, åt godis, å hade allmänt supermysigt! Mina extrpersonal va så superproffsiga å duktiga att jag höll på att börja gråta av mallighet över dem!!

Snacka om att "hitta nya krattor", jag är såååå nöjd, såååå stolt..och väldigt väldigt lättad!

så NU ska jag fortsätta min lata lördag , nåja, lat på lat, har ju faktiskt fått en timmes rask promenad nu på kvällskvisten..så även om jag inte städade då, så har jag varit lite nyttig..tycker jag

Kramisar

When I'm good, I'm very good. But when I'm bad I'm even better. - Mae West!!

Har lite svårt att fatta vad jag nyss gjorde här, hehe..berättade privata tankar, efter inte mer än ca 20 sek betänketid..

Beslut-Handling-Tanke...som vanligt*skratt*

 Men vet ni, det kändes faktiskt helt ok..å DET förvånar mig..

Nåja, kan ju säga att jag börjat få in vanan lite åxå:)

Men det jag undrar mest över nu är, vem är "Undrande.."?

 Hehe, nyfikenhet är hos mig ett tecken på livsgnista, så där fick du förresten ett svar till..

Har en äkta lat Lördag idag, varit en stund hos Carina, å vi gnydde i kapp om att det är sååå tråkigt..Å när jag kom hem igen insåg jag hur illa det ser ut i min lägenhet,borde definitivt ta å städa lite..å dessutom skingra tristessen då..vilket förstås direkt ledde till att jag nu mår fullständigt prima med att ha tråkigt...

Argument= Jag har ju haft en jättespäckad vecka, behöver softa, å framför allt...att göra ingenting, är nog åxå något jag behöver träna mer på!

Thihi..så hade jag trollat bort det städbehovet *visslar nöjd*

Alltså, till dig som frågade hur jag mår efter detta med Johnny..

Funderade en stund på att inte svara alls, känns fortfarande som att rota lite i ett inte helt läkt sår..

Jag försöker undvika saker som påminner om honom, läser INTE hans blogg

 även om jag ska ekänna att jag ibland är bra nära att "klick fram den"så hejdar jag mig,bläddrar förbi vissa låtar som kommer i min mp3, fyller min tid med människor å vänner som inte har någon som helst knytnig till honom, som inte träffat honom, å därmed inte frågar å funderar..

Men stundvis saknar jag honom sjukt mycket, andra stunder är jag mer förbannad på honom.. Men jag tror det mesta ligger hos mig själv, att jag har lite svårt att släppa taget, å att jag har svårt att acceptera att han gjorde det så lätt..

Men faktiskt, igår kväll så kände jag plötsligt att mitt riktigt äkta å oberoende välmående kom tillbaks. Att jag för en stund kände mig hel och tillfreds, hoppfull, och hade en massa tankar ideer och planer..

De bra stunderna , är nu både fler, å längre än de dåliga..

Tycker själv det är ett gott tecken, visst?

Life goes on! Så är det..men å andra sidan, hade alla känslor försvunnit med en fingerknäppning så hade det varit bra mycket mer märkligt, jag är ju trots allt en vanlig, livs levande människa!