..men ett xx antal dagar senare, så känns det fortfarande som en satans nedåtgående spiral..det vänder inte, inte ens nästan.

Offerkoftan i mig, eller kanske beroendepersonligheten jag har, funderar på varför i helvete jag ens försöker vara drogfri, när det bara känns..så tomt...?Nattsvart, innehållslöst, å bara finito?

Börjar omvärdera ta mig tusan ALLT känner jag..å det jag kommer fram till just i precis skrivande stund är att jag ger upp, jag gör det..en stund, några dagar, tills det svarta är väck..

Kramar

..solig eftermiddag, inne, med att studera takstukaturen..utan att ha nån takstukatur då.

Förbannat inspirerande.

Har ingen ork eller lust eller inspiration till något..inte ens att stirra på taket, men det är ungefär den nivån på allt idag.

Ska på öppet hus, i stora tjejens skola imorgon, å jag hade kunnat betala mycket för att flytta hela dan, ett bra tag framåt.

Att behöva träffa folk just nu, gör mig närmast panikslagen.

Men det känns kanske annorlunda imorgon..hoppas..

Önskar jag vore en kängrubaby, som fick ligga i en trygg ficka, å bli runt buren..borde kanske försöka va duktig å rycka upp mig, men..bläää..

Tomt är det, så sjuuuukt tomt.

Vill inte vara ensam, men orkar inte med människor.

Vill inte ligga som en död säl en hel dag, men vill inte göra nåt heller.

Brukar ju kännas bra på jobbet annars, men idag va verkligen ingen lysande dag..tack o lov kom Carina in en stund, när det va lungt, så jag låg i soffan med huvet i hennes knä..säkert en timme.

Är det en vårdepp kanske? Kan inte påminna mig om att jag varit nere någon endaste vår tidigare..? Å andra sidan, Carinas knä kändes väääldigt bekant..brukar jag va ledsen i ditt knä Carina?

Tycker kanske synd om mig själv, borde kanske sätta mig å skriva en lista över saker jag har att va tacksam för, som någon sa, men just nu ..nä inte just nu.

Äh, återgår till soffan en stund

..och är allmännt jobbig för mig själv..

Vill INTE gå till jobbet, vill INTE gå ut, vill INTE klä på mig..

INTE träffa folk, inte inte inte..

Gaaaah

Hoppas det går att duscha bort..

..att lära sig något så enkelt, som att släppa taget..?

Är nog på väg tillbaks lite, inbillar mig det, när jag kommer på mig själv att inte snöa in på orsaker å anledningar till, att det ibland tar stopp.

För det har jag gjort..i snart två dygn har jag försökt greppa något ogreppbart, å fastnat mer, ju mer jag försökt.

Som att stå i en grop, å försöka komma ur den genom att gräva djupare..helt koko..

Är ledig från jobbet hela helgen, både lördag å söndag, å sen bär det av till storstan igen för en tvådagars utbildning i nåt, minns inte namnet på det, men verkade attans spännande( iallafall nåt slag verktyg för att stärka relationer mellan föräldrar-barn)..ähh, återkommer om det, men är övertygad om att det blir bra, för att jag gillar honom som håller i den massor, samma som höll i den jag va på om "beroende" för ett par veckor sen, ruskigt duktig.

Lite skoj att träffa helt nytt folk åxå, för nu är det ingen jobbgrej, så det blir nya ansikten för hela slanten.

Ähh, sitter mest här å svammelskriver..utan direkt tanke, så jag låter bli för stunden..

Sov så gott alla,

kram

..meningen att jag ska göra inlägg idag..

3-dje gången gillt då.

Har lyckats trycka bort det jag skrivit två gånger så..

Känns fortfarande nattinattsvart här, men fick höra att jag inte är ensam.

En vääääldigt vanlig känsla just nu, å vääääldigt förunnad bara kvinnor(!?).

En omställningsgrej, beror visst på ljuset, låter lite underligt, men jag får väl lita på att det är så, ge det en vecka eller så.

Känns sjukt tungt, att må kass är ju en sak, men att inte kunna sätta fingret på varför, är frustrerande..

Fick sms med massa kramar ända från Indien, från Linda, som fyller 29 idag..

Häftigt, känns så avlägset så att jag blev helt paff över att mobiltrafiken funkar.

Nu ropar jobbet..kram for now,

ser ju själv, -den va kass!

Å det fick mig på en smula bättre humör..faktiskt!

Men tunga jobbiga klumpen är kvar, försökte förklara för en vän nyss, att det känns som att jag svalt en fotboll, å den ligger å trycker upp mot bröstet.-Det är gråt, sa han, men jag tror inte det, nä, utan bara en märklig olust, obegriplig.

Kanske våren då? Nä, tror inte det heller.

Har fan ingen aning, men ska sluta klaga, å bara låta det vara..

Linda fyller år i morgon, å jag funderar på om hon får nån tårta, där hon är, på andra sidan jordklotet å gör sin socionom-praktik..hoppas det, hoppas hon får en jäbbla fin födelsedag hur som helst.

GRATTIS vackra människa, om du kommer åt en dator! *kärlek*

Ska sluta gny nu..försöka..återkommer när jag blivit "vanliga jag" igen..

Kram

..om jag berättar att jag hämtade min grannes Tequila å gick en promenad, å att det känndes lite bättre en stund..?

.

.

.

.

.

.

p.s.Tequila är en Amstaff nåt bull..hund d.s