..är ett lite viktigt datum för mig..eller egentligen det viktigaste i heeela mitt snart 35 år långa liv..(försöker vänja mig vid siffran:) )

Är supertrött, har sovit riktigt illa några nätter, så jag ska straxt sova nu..men tänkte ändå berätta liiite om det..

För prick 2 år sen, alltså -07 va mitt liv fullständig katastrof..

Alicias pappa hade ganska nyss fått 8 års fängelse, å jag en sagolik massa samhällstjänst i samma mål. Man tyckte att jag hade haft sååå mycket tur, å det va nog ganska sant..

Jag hade försökt sluta med amfetaminet, flera gånger, men trillat dit..igen å igen..

Å dagarna innan den 21, så minns jag att jag verkligen gav upp, kände verkligen att jag skulle inte kunna bryta , för jag va för insyltad i för mycket...

Kunde inte be om hjälp, eller tordes inte..hade haft en soctant hemma, som efteråt berättade att hon tyckt sig se ett nytt lugn hos mig, å jag kan bara se det som att jag någon stans där gett upp..försökte liksom inte ens förställa mig..Det hon såg som lugn, va nog egentligen "tappad gnista"

Nåväl, den morgonen, följdejag Alicia till skolan, å gick hem igen, somnade på soffan, å väcktes några timmar senare av att min lägenhet va full med poliser, ganska direkt hittade de en mindre mängd amfetamin.. så  jag fick följa med till stationen,ett par timmar senare hade man hittat ytterligare i min garderob, tillräckligt för att jag skulle anhållas för grovt narkotikabraott.

Minns resan in till Norrköping, hur en av poliserna sa att jag skulle titta noga när vi åkte ur Finspång, för jag skulle inte se det mer på många år..

Hur jag förstod att han antagligen hade rätt,  och mitt i paniken för det, ändå kände lättnad..

Låter konstigt kanske, men det va förmodligen en Högre Makt i polisuniform som klev in den dan..

Idag, två år senare,  satt jag med i ett regionsmöte, för projektledarna i ett jätteprojekt, ( så stort att det faktiskt är det största i Allmänna Arvsfondens historia) med målet att förhindra att ungdommar går samma krokiga destuktiva väg..

.. en riktig förmån att få vara med i... *mallig*

Å så tycker jag att mitt liv står still..att det inte händer nåt..?

Har haft en änglavakt å tur utan skådat like om jag får säga det själv..

Att jag  blev släppt ur häktet efter två månader, för något man hittade i min garderob, är faktiskt  näst intill obegripligt..

En massa tur, omständigheter, friserade sanningar..å  EN ren slump faktiskt..

Eller en högre makt, och ett knippe änglar som ville mig väl..?

Är SÅÅÅÅ  tacksam för att jag fick möjligheten..att som Snigel skriver, Göra Om- Göra Rätt...

<3

 Vet inte ens om jag lyckas beskriva händelsen riktigt, men sak samma, det ÄR en rackarns viktig dag, å jag har ett rackarns bra liv..å inte nog med att jag faktiskt fått ALLT jag velat ha, ALLA bitar jag faktiskt uttalat..nä, nu lägger jag mig dessutom rökfri..Det ni!!

Kramisar

..Regionsmöte idag, blir upphämtad om en kvart, alla papper i osannolik oordning, halvt påklädd, med droppande blött hår..(men har hittat borsten idag, hehe).

SÅ varför sitter jag här å spånar istället för att sätta fart..? Varför, varför..?

Kramar // E