..i alla mina angelägenher", heter det, har jag för mig..

Inser att det ligger något i det..

Har lätt att slå över i beroende, vad det än är..

Har precis insett att min blogg börjar bli som ett beroende..å det kan ju å andra sidan inte skada mig så,,det får väl va så då..

Inte mer oroande än att föra dagbok, å det har man ju gjort i alla tider, som liten skrev jag flera sidor..varje dag, alltid!!

Å så inser jag att jag har mina favoriter, andra bloggar jag följer med stooort intresse..

Å så försvinner det nån, å mina cirklar blir helt rubbade, som att tappa bort en viktig vän!

Nu är Peter i sin skola, å jag har redan stooor saknad..

När Helena tog bort sin, så va det katastrofläge en hel vecka här, nåja, det va nog längre än så..

Hehe..antar att jag nu borde se det tydligt själv,

att jag borde liksom skaffa ett eget liv.."get a grip" liksom..

Det är lite skumt så, hur människor, som i å för sig är livs levande, men som jag aldrig träffat i verkliga livet, ändå blir jätteviktiga för mig..

Känns som om jag känner dem..på riktigt!!

Är jag helt förskruvad här, eller är det vanligt?

För ni är verkligen viktiga, verkliga vänner..om än i cyberrymden..

Love E

..eller bred kanske det heter, inbillar jag mig att jag har.

Allt från gullig smurfsång, till mörkaste tung goth, till Il Divo..

Fastnade för den här igår..å gillar den mer för varje gång jag hör den..

..har jag, så här på morgonkvisten..

En kvinna på kvarterskrogen frågade mig igår, hur det kom sig att jag lever ensam, å jag började med att svara "-för att jag har valt det"

Såg att Carina va på vippen att lägga in sina tankar, men hejdade sig..*ler*

Ganska bra det tror jag..Carina känner mig vääääldigt väl, å har varit med i många år,så jag vet att hon tycker att jag nog borde leva själv..typ resten av livet*skratt*

Så långt har ju inte jag tänkt sträcka mig då..

Men så började jag ju iallafall fundera..en hel del..

Å så pratade jag med en vän i telefon om det igår, det där med att det kommer när man är mogen..kanske när man inte längre söker å letar?

Inte för att jag ens känner att Jag söker eller letar, egentligen, för jag är fullständigt medveten om att jag inte är klar med mig själv.

(Förresten kom jag på en sak, tror inte det är en visselpipa, det är nog en ommålad nikotininhalator-svårt att få fyr på en cigg där uppe..hehe..)

En intern parantes bara-sorry..

Nä, men för att återgå till vart jag nu va..suck, tappar lätt tråden..

Jo, jag är iallafall tillfreds med att vara bara jag...jag har ingen innerlig längtan efter någon..å det är tydligen lite underligt i min ålder?

 Vi pratade ju vidare där igår, på kvarterskrogen, å jag fick en känsla av att vara ganska annorlunda.

Nä, som sagt, jag har ingen ambition att leva för evigt ensam,  men ..framför allt, var i hela världen hittar jag någon som skulle kunna leva med mig, utan att gå sönder? *ler*

Skulle möjligen kunna tänka mig Dalai Lama, men tror att det är svårt..

(Vadå höga krav? Jag? Nähe...)

Jag tror kanske att jag är kräsen så..?

Men nu har jag tappat tråden fullständigt, så jag återkommer om en liten stund..

Ska passa på att pyssla lite i min stegguide, ska precis börja med första frågan, under "relationer"..

Den delen jag varit liiiivrädd för länge, å som jag nu i skrivande stund känner plötslig jätteiver att sätta fart med =)

Love E