..har jag 8 hela dygn utan rökning!!

Hah!!

Men det har knappast gått så lekande lätt, å framförallt de sista dagarna har ju varit katastrof.

Lite bakvänt ju, det ska ju enligt konstens alla regler vara värst de första tre dagarna-mina första tre gick riktigt bra..iallafall om jag jämför med de sista nu..

Kanske för att jag varit så inställd på att det skulle vara svårt i början, inbillade mig att det skulle finnas en magisk gräns liksom.."Nu har det gått 72 timmar, nu ska röksuget vara borta" å så insikten om att SÅ lätt bryter man inte en invand vana..

När jag hade varit drogfri nästan ett år, drabbades jag av en riktig sorg..alltså, ni vet, en sådan som man kan känna när man mister någon riktigt nära..

Jag fick höra att det va just "sorg"å tyckte själv att det lät ganska befängt, men nu , ja faktiskt redan då nästan, inser jag ju att det är precis vad det är.

Faktiskt så är det lite samma lika med ciggen nu..

Jag menar inte att drogerna,  va min bästa vän, eller en del av mig, men det va ju något som alltid va på prio ett liksom..likadant med ciggen nu..

De har tröstat mig, varit med mig i alla lägen, genom glädje, sorger, rejäla kriser, de har varit med mig på fester å riktigt tjoiga skojjigheter.

De har gett mig tillfälle till små pauser, lite andrum ibland, tom när jag va inlåst, å inte fick träffa en levande själ på flera månader, så visste jag att jag skulle fixa det med, för jag fick ju" iallafall röka" i cellen.

Hjärnan , tanken, å hjärtat GICK att stänga av, så länge jag bara fick ha cigg

Så de  va sällskap, bundsförvanter, trygghet..

De har varit med som avslut på en massa goda middagar, å de har väckt mig på morgnarna..för att inte tala om alla trevliga människor man träffat på tillställningar där man måst röka ute..ja,  redan i rökrutan som skolunge ju..

Well..inte underligt att det känns då, i mer än tre dygn?

Lite vemodig saknad så, huhh..ser själv vad jag skriver, shit, värsta kärleksbrevet till giftpinnarna ju. *ler*

Verkligen skrivet av "Elvira,en beroende-ut i fingertopparna"

kram kram

 

peter

4 januari 2009 13:57

det är inte möjligt... kan det verkligen bli värre???

(((kram)))
peter

http://vagava.blogg.se

 

Elvira

4 januari 2009 14:15

Vet du, för din del tror jag inte det, för du har ju tagit bort allt nikotin direkt, å det är ju ur ditt system nu.
Det som gör att jag svajjar galet har bergis med det att göra,nu har jag varit utan tuggummin ett dygn,nästan två, å känner redan att det vänt..på riktigt!
Jag försöker INTE vara snäll, jag tror att ditt värsta är över..som sagt, alla som pratar om "tredagarskris" kan ju inte ha helt fel..?
Nåja, en timme till bara..
Kramis

 

Henrik

4 januari 2009 15:06

Det är ju en sorgbearbetning du håller på med, ser jag. Så många "kyssar" man gett den där älskade ciggen. Helt riktigt då att sörja ordentligt denna avslutade "kärleksrelation".
Går bra att ringa även när humöret är i botten, riktiga vänner tål det.

Kramelikram Henrik

 

elvira

4 januari 2009 15:29

Ja, så är det..sorg..
Men börjar känna små glimtar av lyckofnatt, bara små, men ändå, för att jag fixat det!!
Inbillar mig att det är de som är belöningen i det här..men som sagt, det går upponer ganska mycket än..

Aha, så det är ok..kanske det är så att riktiga vänner tål, men det är inte riktigt vad man vill utsätta vänner för..ja, du förstår säkert, å jag hör av mig senare..
Nu ska jag äta här..kycklingsallad, suck, dubbla laster att jobba på..

*Kramar om*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag söker styrka inte för att bli starkare än min syster utan för att kunna kämpa mot min största fiende- Mig själv.... ...

..om mig själv..   Hopplöst!  Rent destruktivt vansinne.....   sabbar allt, sånt jag hade...sånt jag har...å sånt jag lite smått börjat önska mig.... Men jag är FUCKED UP, med stora bokstäver..långt värre än jag ens trodde va möjligt.. ...

"Wearing The Inside Out" From morning to night I stayed out of sightDidn't recognize I'd becomeNo more than alive I'd barely surviveIn a word...overrunWon't hear a soundFrom my mouthI've spent too longOn the inside outMy skin is cold To the human t...

..bara för att visa att jag kunde skriva smörja på ett sätt som va bättre än hans "patetiska egofixerade skitblogg", ja, då bör han absolut kunna få ett eget inlägg, kan man tycka.. <så -Jag kommer aldrig glömma ditt sätt att kalla mig...

..kanske flera år lång, utan att jag märkt det..   hittar ingen annan rimlig förklaring, å förklaringar måste ju ALLTID hittas,  men inget som förklarar  varför jag under sista veckan flera gånger hajat till över mina egna tankar.   Som att j...