..är ett lite viktigt datum för mig..eller egentligen det viktigaste i heeela mitt snart 35 år långa liv..(försöker vänja mig vid siffran:) )

Är supertrött, har sovit riktigt illa några nätter, så jag ska straxt sova nu..men tänkte ändå berätta liiite om det..

För prick 2 år sen, alltså -07 va mitt liv fullständig katastrof..

Alicias pappa hade ganska nyss fått 8 års fängelse, å jag en sagolik massa samhällstjänst i samma mål. Man tyckte att jag hade haft sååå mycket tur, å det va nog ganska sant..

Jag hade försökt sluta med amfetaminet, flera gånger, men trillat dit..igen å igen..

Å dagarna innan den 21, så minns jag att jag verkligen gav upp, kände verkligen att jag skulle inte kunna bryta , för jag va för insyltad i för mycket...

Kunde inte be om hjälp, eller tordes inte..hade haft en soctant hemma, som efteråt berättade att hon tyckt sig se ett nytt lugn hos mig, å jag kan bara se det som att jag någon stans där gett upp..försökte liksom inte ens förställa mig..Det hon såg som lugn, va nog egentligen "tappad gnista"

Nåväl, den morgonen, följdejag Alicia till skolan, å gick hem igen, somnade på soffan, å väcktes några timmar senare av att min lägenhet va full med poliser, ganska direkt hittade de en mindre mängd amfetamin.. så  jag fick följa med till stationen,ett par timmar senare hade man hittat ytterligare i min garderob, tillräckligt för att jag skulle anhållas för grovt narkotikabraott.

Minns resan in till Norrköping, hur en av poliserna sa att jag skulle titta noga när vi åkte ur Finspång, för jag skulle inte se det mer på många år..

Hur jag förstod att han antagligen hade rätt,  och mitt i paniken för det, ändå kände lättnad..

Låter konstigt kanske, men det va förmodligen en Högre Makt i polisuniform som klev in den dan..

Idag, två år senare,  satt jag med i ett regionsmöte, för projektledarna i ett jätteprojekt, ( så stort att det faktiskt är det största i Allmänna Arvsfondens historia) med målet att förhindra att ungdommar går samma krokiga destuktiva väg..

.. en riktig förmån att få vara med i... *mallig*

Å så tycker jag att mitt liv står still..att det inte händer nåt..?

Har haft en änglavakt å tur utan skådat like om jag får säga det själv..

Att jag  blev släppt ur häktet efter två månader, för något man hittade i min garderob, är faktiskt  näst intill obegripligt..

En massa tur, omständigheter, friserade sanningar..å  EN ren slump faktiskt..

Eller en högre makt, och ett knippe änglar som ville mig väl..?

Är SÅÅÅÅ  tacksam för att jag fick möjligheten..att som Snigel skriver, Göra Om- Göra Rätt...

<3

 Vet inte ens om jag lyckas beskriva händelsen riktigt, men sak samma, det ÄR en rackarns viktig dag, å jag har ett rackarns bra liv..å inte nog med att jag faktiskt fått ALLT jag velat ha, ALLA bitar jag faktiskt uttalat..nä, nu lägger jag mig dessutom rökfri..Det ni!!

Kramisar

..Regionsmöte idag, blir upphämtad om en kvart, alla papper i osannolik oordning, halvt påklädd, med droppande blött hår..(men har hittat borsten idag, hehe).

SÅ varför sitter jag här å spånar istället för att sätta fart..? Varför, varför..?

Kramar // E

..på idealmannen! *fniss*

Det här va fasen riktigt skoj, lite fjortisaktigt kanske, men på fullaste allvar ändå..sån är jag!

Å där va en ytterligare sak, att jag vill kunna vara som jag är..PRECIS den jag är, i alla lägen..

Klart jag inte vill ha mina sämsta sidor framme,men jag är en vanlig människa, med en massa sidor..å jag vill kunna vara precis som jag är, kunna vara..våga vara..för faktiskt, för det mesta tycker jag ju om den jag är..så det måste han åxå göra.

Shit vilken dundersnubbe jag målar upp..

Ska tänka vidare, för det här va lite skoj =)

Kramisar

..att det är en fördel om han inte är pedant..

 *ler*

För hur mycket jag än önskar det, så kommer jag nog aldrig kunna bli så där duktig som jag önskar..

Hos mig äääär det rörigt, å ibland tom väldigt rörigt..enda gången i livet jag haft perfekt ordning, är när jag mått riktigt kass..å det vill jag ju slippa..

Vill kunna vara en trollruffsig, rörig, halvtokig..

Å så ska han kunna prata..aldrig tiga ihjäl mig..

Människor som inte kan tala om vad de känner skrämmer mig, big time..vill inte bli skrämd!! Vill va trygg jue..

Prata, prata, prata med mig..en sån vill jag ha!

hehe..det börjar bli ganska tydligt..att det kommer bli svårt det här..*ler*

..han jag gifter mig med, måste gilla mig i trollruffsigt hår kom jag på, för jäbblar vad ofta jag missar hårborsten på morgnarna..*ler*

Låg å vred å vände i sängen i natt..till 3..huhhh..å så vaknade jag vid  6 i morse, å kunde inte somna om..

Nä, så jag har roat mig med att fundera ut hur mannen jag gifter mig med bör vara..:D

Fullständigt normalt, visst?

Klura ut sin idealman sådär, till frukost, en mörk å kulen Januarimorgon..

Tror det är största insikten om att jag faktiskt förändras, att jag kommer på mig med att ens tänka tanken..*skratt*

Sista dagarnas funderingar (å kommentarer från andra, någon nämnde att jag va galen igår, som ens tänkte Dalai Lama..för han fååååår ju inte gifta sig..hehe..som att det vore det största hindret då, men det innebär ju att folk omkring mig läser min blogg, å "hjälper" mig att tänka..hmm)

Ehhh..var va jag nu..jo, sista tidens funderingar ja.

Jo då, jag ska minsann gifta mig..har inte riktigt tänkt på det förr, känns som romantiskt dravel lite, men det är faktiskt ganska fint..om inte annat så firar man ju sällan sin kärlek annars..eller?

Kan vara jag som missat nåt..well..jo, jag vill absolut bli giftad : )

( har ju faktiskt varit det, ett kort tag, för många år sen..men det va knappast vidare romantiskt..eller vidare kärleksfullt heller kanske,,humm, en annan story dock)

Det jag iallafall kommit fram till är att det måste vara en stark människa, alltså inte muskelstark, utan i huvudet, om ni förstår..för jag är det nog, å när jag "drar iväg" så behöver jag någon som kan bromsa mig lite..eller iallafall så att han inte "går sönder"..

Å så måste det finnas en massa tillit, att jag kan lita fullständigt på, å bli litad på tillbaks..(har haft fullständigt tvärt-om förhållanden, å det är iiiinte bra)

Å nu pysslar lilltroll här så jag tappar fokus..ska puffa iväg henne till skolan..Hennes klass ska vara med i "vi i 5-an" idag, å lilltroll är första reserv om någon av de två ordinarie är borta( Gissa om hon är nojjig) å så är hon utsedd till nån slags expert som de två som tävlar, får använda EN gång under programmet...humm..å jag fattar nada, så det ska bli spännande att höra..

Stoooor kiddo..femman..huhh..stort!

Äh, jag återkommer senare..

Love E

Hade Marit framför mig igår, å sa, väldigt allvarligt..

"Marit..varför ljög du..? "

Å utan att förklara vad jag menat, svarade hon..

" Jag ljög inte, jag sa aldrig att det skulle ha gått över, bara blivit lättare.."

Å det har det..kanske..antagligen..Jo, det har det helt säkert..

Jag kom ju över den "magiska" 3-veckorsgränsen igår..då allt röksug skulle vara puts väck..ciggen historia..å jag skulle vara precis som vilken ickerökare som helst..

Sanningen är, att JA, det är lättare..

Men jag glömmer ibland varför jag skulle låta bli ciggen.

Har verkligen bundit upp min ickerökning på en massa yttre lustiga saker..

å nu tex så har jag stora bekymmer med att Peter inte finns i sin cyberhörna å rapporterar,,så varje gång jag blir röksugen, så är jag som en av Pavlovs hundar(Ni vet-betingade reflexer) å så går jag till datorn..tittar på hans sida, å så är han inte där..å så skickar jag ett sms istället..stackarn måste tro att jag är en galen "stalker"..*gulp*

Gräla på Marit om att jag är röksugen funkar inte..

Pratade med Henrik häromdan, å då talar han om att han blir röksugen ibland..å det är MÅÅÅÅNGA år sen han slutade..Tack!!

Nåja, bara ytterst sällan sa han ..men ändå..

*ler*

*suckar*

Men jag är faktiskt ändå sååå stolt..för det funkar, å jag får väl vara en grinollegrälande stalker ett tag till då..å sen får jag göra en lååång lista på folk att gottgöra..å det blir fel ordning, å jag är bakvänd, men jag är rökfri å jag är förbannat bra!

SÅ är det!!

Kramisar

..diskuterade jag med en vän idag..

Är nog inne i en period , där allt utifrån, sätter sig direkt i skallen på mig, å ligger kvar där..å snurrar, å snurrar..

(Brukar vara ett tydligt tecken på understimulans)

Hur som helst, så kände jag att det blir kanske lite mycket ibland, att man så klart i all evighet kan sträva efter att bli bättre, så klart, men det kanske inte får bli det enda man gör..

Jag har den sjukdomen, visst, å är jag inte uppmärksam, så är jag snart tillbaks..jo det vet jag, men att ha en sjukdom är ju inte det samma som att vara en sjukdom?

Alltså, har jag diabetes så ska jag tex passa mig för socker,. å väga upp det med insulin, å det är nåt jag måste göra alltid, hela livet..men det betyder ju inte att jag är diabetes?

Verkar väl helt försnurrat, taget ur sitt sammanhang..så jag släpper det just nu..hmm..måste börja använda huvet igen känner jag..tydligt..

Carina tyckte att det kan vara bra att läsa en kurs vid sidan av, å det skulle ju kunna funka,,på typ halvfart, på distans..Ska verkligen kolla upp det..

Har min stora sötunge här, så jag ska släppa datorn, å krama på henne istället..

Kramisar