..men vet ni vad jag nyss gjorde?

Jo. jag kollade reprisen på körslaget, alltså slutet, BARA för att se hur jäbbla glada de blev som kom vidare!!!

Team Magnus alltså, de va såååå säkra så att det stod i pannan på dem, att de skulle åka ut! Vilken lycka..jag kan ju säga att lilltroll tittade på mig, å sa att "-du är ju knäpp mamma..Rebecca, kolla morsan-hon gråter ju!!"

hehe..å då va det alltså reprisen, alltså andra gången jag såg det! *Fniss*

Sån är jag, å det står jag för..

..å Vira fastnar än en gång..

 Älskar texten i refrängen..(eller vad det heter i slutet precis)

Varför har de inte den här i körslaget? Låter ju som en körslagslåt..=)

..i alla mina angelägenher", heter det, har jag för mig..

Inser att det ligger något i det..

Har lätt att slå över i beroende, vad det än är..

Har precis insett att min blogg börjar bli som ett beroende..å det kan ju å andra sidan inte skada mig så,,det får väl va så då..

Inte mer oroande än att föra dagbok, å det har man ju gjort i alla tider, som liten skrev jag flera sidor..varje dag, alltid!!

Å så inser jag att jag har mina favoriter, andra bloggar jag följer med stooort intresse..

Å så försvinner det nån, å mina cirklar blir helt rubbade, som att tappa bort en viktig vän!

Nu är Peter i sin skola, å jag har redan stooor saknad..

När Helena tog bort sin, så va det katastrofläge en hel vecka här, nåja, det va nog längre än så..

Hehe..antar att jag nu borde se det tydligt själv,

att jag borde liksom skaffa ett eget liv.."get a grip" liksom..

Det är lite skumt så, hur människor, som i å för sig är livs levande, men som jag aldrig träffat i verkliga livet, ändå blir jätteviktiga för mig..

Känns som om jag känner dem..på riktigt!!

Är jag helt förskruvad här, eller är det vanligt?

För ni är verkligen viktiga, verkliga vänner..om än i cyberrymden..

Love E

..eller bred kanske det heter, inbillar jag mig att jag har.

Allt från gullig smurfsång, till mörkaste tung goth, till Il Divo..

Fastnade för den här igår..å gillar den mer för varje gång jag hör den..

..har jag, så här på morgonkvisten..

En kvinna på kvarterskrogen frågade mig igår, hur det kom sig att jag lever ensam, å jag började med att svara "-för att jag har valt det"

Såg att Carina va på vippen att lägga in sina tankar, men hejdade sig..*ler*

Ganska bra det tror jag..Carina känner mig vääääldigt väl, å har varit med i många år,så jag vet att hon tycker att jag nog borde leva själv..typ resten av livet*skratt*

Så långt har ju inte jag tänkt sträcka mig då..

Men så började jag ju iallafall fundera..en hel del..

Å så pratade jag med en vän i telefon om det igår, det där med att det kommer när man är mogen..kanske när man inte längre söker å letar?

Inte för att jag ens känner att Jag söker eller letar, egentligen, för jag är fullständigt medveten om att jag inte är klar med mig själv.

(Förresten kom jag på en sak, tror inte det är en visselpipa, det är nog en ommålad nikotininhalator-svårt att få fyr på en cigg där uppe..hehe..)

En intern parantes bara-sorry..

Nä, men för att återgå till vart jag nu va..suck, tappar lätt tråden..

Jo, jag är iallafall tillfreds med att vara bara jag...jag har ingen innerlig längtan efter någon..å det är tydligen lite underligt i min ålder?

 Vi pratade ju vidare där igår, på kvarterskrogen, å jag fick en känsla av att vara ganska annorlunda.

Nä, som sagt, jag har ingen ambition att leva för evigt ensam,  men ..framför allt, var i hela världen hittar jag någon som skulle kunna leva med mig, utan att gå sönder? *ler*

Skulle möjligen kunna tänka mig Dalai Lama, men tror att det är svårt..

(Vadå höga krav? Jag? Nähe...)

Jag tror kanske att jag är kräsen så..?

Men nu har jag tappat tråden fullständigt, så jag återkommer om en liten stund..

Ska passa på att pyssla lite i min stegguide, ska precis börja med första frågan, under "relationer"..

Den delen jag varit liiiivrädd för länge, å som jag nu i skrivande stund känner plötslig jätteiver att sätta fart med =)

Love E

Å stort GRRRR!!!

Nu ska ni få veta hur begåvad JAG är..fan!

Hade problem igår, vissa mail kom inte in i min inkorg, så jag fick rådet att skaffa en ny adress att använda, skitbra-vips-så funkade det.

Har varit glad för det en hel dag, å så tänkte jag vara ännu slugare då, å länka över från den nya till den andra, alltså få mailen vidarebefodrade per automatik..

Har lyckats göra det med min mail på skolan för några år sen..Meeen, nu va det inte lika lätt.

Har för närvarande lyckats röra ihop mina adresser, å kommer fan inte in i någon..

Står i valet å kvalet att kasta datorn..hehe, hade det varit för en vecka sen, så hade jag antagligen gjort det..eller låtit bli idiotiska projekt..

Skiter i det nu..nu ska jag va riktigt sur en stund, sen, sen ska jag fixa det..om jag kan..

Kloka jag? Humpfr..finns inte

Det är verkligen helt underbart att ha en dag i veckan, som jag slutar tidigt!

Sånt som gör mig lycklig..verkligen..att gå hem när det fortfarande är ljust, ha en massa tid över till..eh..till...hmm

Pratade med en tjej idag, som fortfarande är ganska nydrogfri,eller hur det nu heter, å hon hade bekymmer med att det va fredag.

Hon funderade på vad människor som inte dricker gör, när de vill ha skoj.

Jag tyckte att det va en ganska kul fråga, men förstod den väldans väl..

Kan ju säga att det för min tid väldigt sällan hänt att jag lyckats med konststycket att BÅDE dricka och ha skoj,kanske en gång på 10..å då är det nog högt räknat..( då räknar jag in ångesten efteråt åxå)

I nästa andetag så talade hon om att den dag jag kliver ut å börjar knarka, så ska hon minsannn göra det åxå..å jag log..skrockade lite..

Minns när jag själv va i samma sits, min drogfrihet va fortfarande inte särskilt självklar..shit, fel ordval, för självklar är den då definitivt inte nu heller, men ganska inte så lång ..*ler*svårt att hitta orden, nåja,

jag hade åxå en föreställning om hur jag skulle hålla mig drogfri, med hjälp av andra, å knarkar den å den, så kan jag ju åxå göra det..

Som ett barn verkligen..

Sånt får mig å inse att jag faktiskt växt..MASSOR, sedan dess.

Idag finns det ingen som skulle få mig att stoppa i mig något, inte på det viset. Idag är det bara å enbart mitt eget aktiva val, som kan göra mig påtänd.

 Kan tycka livet är lite upp å lite ner, å ibland tom ganska tufft ibland, men när jag får en stund, som idag, med en tjej som denna då, så inser jag snabbt, å med en stor lättnad, hur mycket "bra" som faktiskt hänt under mina snart två år..

Å det är coolt...

Tänk tänk, nån gång kanske jag har varit rökfri så länge åxå..men än så länge är jag lite barn i det här, å röker Peter, ja då röker minsann jag med.

 *ler*

Kramisar

I våras nån gång, eller kanske något tidigare..när jag hade suttit fast lääänge med mitt tredje steg, å det väl lossat, ja, när det gick upp för mig vad jag faktiskt hade i min hand, å hur stort det va, så gick jag omkring i ett saligt lyckorus i veckor.

Typ frälst, men utan någon religiös tro på det viset..mer som riktigt lyckobubblig..ähh, svårt att förklara.

Minns hur jag hade ett lååångt samtal med min "självvalda pappa" (Ja han har näst intill adopterat mig , för nåt år sen). Han har en riktigt djup äkta gudstro, som jag ibland nästan avundats honom, å plötsligt hade jag faktiskt åxå fått en" egen" insikt, som såg annorlunda ut, men va sååå stark.

Minns att jag sa till honom, att jag påbörjat mitt livs resa,  men att det va en i särklass dyrköpt inträdesbiljett..

Han log, å han förstod exakt vad jag menade.

Utan tvekan så va biljetten, å ÄR, den fortfarande värd det.

Å varför tänker jag på det nu, när jag ska sova?

Hehe..som vanligt..*suck*

Jo, för att jag precis blev lite jordad igen..

Insåg, när min inkorg fylldes av hjälpsamma mail, att jag ALDRIG kommer vara ensam.

Mailen handlade om inkorgstrubbel jag har, men isikten, om att det faktiskt går att be om hjälp, va helt enorm..WOW!

Så tryggt, så värmande gosigt tryggt..TACK

Never alone..*ler* 

Love E